Vecka 10
Civilistjävel, sekt-mysteriets besvikelse och den moderna tv-filmen
Sett
—Vi kommer inte runt »Severance«. Av någon anledning tar den andra säsongen av Dan Ericksons serie upp ofrivilligt stor del av mitt tankeutrymme. Inte för att det är en berättelse som nödvändigtvis blivit bättre eller höjt insatserna i och med sitt andra kapitel. Snarare pockar »Severance« på uppmärksamhet genom sin inkonsekvens. Genom hur seriens inneboende trådar skaver mot varandra. Det är en friktion som äger rum rent dramaturgiskt – där varje avsnitt tycks växla i tempo, perspektiv och fokus – men kanske ännu mer i seriens tonalitet. Ena veckan vill »Severance« manusförfattare anlägga en emotionell tyngd med drama om fertilitet, sorg och förlust. Nästa vecka (eller ibland inom samma avsnitt) anläggs istället en ansats av bisarr humor eller satirisk symbolik över den moderna företagsvärlden. Det finns en berättarteknisk konflikt här som gör att det emellanåt är svårt att veta vad man ska förvänta sig av »Severance«. I denna konflikt föds även seriens största svaghet: bristen på tematiskt fokus. När »Severance« hade premiär 2022 sågs den återkommande som en dystopiskt lagd kritik av den moderna teknologiska arbetsmiljön. Den beskrevs som en kommentar om den moderna kapitalismens känsla av frånkoppladhet, en utforskning av vårt bisarra förhållande till ett arbete vi sällan finner särskilt stor tillfredställelse i att utföra. I och med säsong två känns det underliggande temat mer avlägset. Genom de återkommande surrealistiska framställningarna av företaget Lumon och deras verksamhet uppstår istället bilden av en religiös kult. Huvudpersonernas arbetsplats påminner nu mer om något slags scientolog-liknande samfund som drivs av mysticism och utövar oetiska experiment och förtryck i de högre makternas namn. Visst, även den moderna kapitalismen kan sägas ha en he del religionslika inslag men framställningen av förhållandet till bortgångna grundare och blind teknologisk tro i »Severance« känns allt mindre som en kommentar om den moderna arbetsmarknaden och allt mer som en berättelse om hur det hade varit om L. Ron Hubbard startat IBM. Det är onekligen något som får »Severance« att känns allt mer irrelevant.
—Alla älskar en härlig paradox.
—Apple TV+ har – påstår de – fått en gigantiskt succé med filmen »The Gorge«. Det är en ganska märklig actionthriller om två soldater som i anonymitet och hemlighet vaktar en ravin befolkad av mystiska varelser. Apple själva skryter om hur filmen blivit deras mest sedda filmpremiär någonsin, utan att dela med sig av några siffror. Och på många vis är det en film som är symptomatisk för filmmediets tillstånd 2025. »The Gorge« är en dyr produktion med två av den nya generationens största stjärnor i huvudrollerna. Det är en film som vågar ta ut svängarna och vars attraktion absolut bottnar i den nyfikenhet filmens mysterium väcker. Samtidigt är det en film helt befriad från cinematiska ambitioner. »The Gorge« låter som en storfilm, beskrivs som en storfilm, framstår som en storfilm, men som i tv-soffor världen över aldrig ser ut som en storfilm. Det är en berättelse som är gjord för att prata om hemma framför tv:n, inte att ses på en bioduk, men som samtidigt suddar ut linjerna mellan den klassiska uppdelningen av biofilm och tv-film. Storleken på »The Gorge« produktion är helt enkelt för stor för att filmen ska gå döma ut som billigt jippo, samtidigt som det konstnärliga värdet är så fruktansvärt lågt att filmen estetiskt inte kan vara mer än just en stund framför tv-apparaten. Med ett otroligt oinspirerat bildspråk och ett visuellt berättande vars största bedrift är att zooma in och ut mellan långa avstånd förkroppsligar »The Gorge« den moderna filmkonstens plats i streaming-erans själlösa existens.
Hört
—Efter en del sjukdom och annat har vi precis släppt ett nytt Odpod. Bland annat avhandlas romance-litteraturens spoilerglädje, James Bonds framtid och den amerikanska kulturhegemonins eventuella nedgång.
—En av den svenska elektroniska musikens mest intressanta figurer Tomas Bodén har släppt nytt under sitt senaste alias, Civilistjävel. Det är en utforskning av gränslandet mellan ambient och minimal techno som påminner om tidiga Biosphere.