Läst
—Det största problemet som ofta plågar självbiografier är att författarens uppväxt ofta av handlas i smärtsamt utdragen detaljrikedom. Ambitionen att berätta om de formativa åren blir nio gånger av tio mer intressant för författaren själv än för läsaren. Det är därmed en glädje att läsa Patrick Stewarts halvnya självbiografi »Making It So«. Det är en varm skildring av en skådespelares framväxt under mitten av 1900-talet, från en pover barndom i norra England till bryggan på USS Enterprise. Och det mest befriande med Stewarts uppväxtskildring är hur han med enkel hand porträtterar en brittisk arbetarklass fylld av drömmar och passion. Hur en tillvaro av våld, fattigdom, utomhustoaletter och återvunnet badvatten även är fylld av sport, kultur och solrosodlingar. Det är en påminnelse om klassamhällets tryckande strukturer och hur alla drömmer om att fly sin utsatthet, utan Dickensianska pekpinnar eller föraktfull människosyn.
Sett
—De senaste åren har det – halvt på skoj, halvt på allvar – sagts att "movies are so back". Och det finns onekligen en känsla att filmmediet, efter ett och ett halvt decennium av franchisedevalvering, upplevt något av en ny vår. På samma gång som streamingtjänster i stort har genomsyrats av medioker dynga och serietidningsfilmerna pumpats ut har otroligt mycket bra film producerats. När Oscarsgalan gick av stapeln i söndags var det därmed ett slags värdemätare på en lite hoppfullare filmvärld. Sveriges Radios USA-korre, Roger Wilson, rapporterade inför galan om hur Oscarsakademin består av fler ledamöter än någonsin med utländsk härkomst. Och det märks. Filmer som »Poor Things« eller franska »Anatomie d'une chute« hade för tio år sedan möjligtvis varit förpassade till en scenografinominering eller "bästa utländska film" men har nu istället varit nominerade för bästa film. När regissören Jonathan Glazer tog emot sin statyett gjorde han det med ett tacktal där han protesterade mot Israels folkmord i Gaza. Allt detta kändes fräscht, som något annat än Hollywoods sedvanliga onanicirkel (även om givetvis sådant också fanns). Och allt detta till galans bästa tittarsiffror på fem år.
—På tal om Oscarsgalan så piggade den här bilden på ett gäng celebriteter som röker upp något oerhört.
—Det är lätt att fascineras av Barkley Marathons. Ett ultramarathonlopp som varje år går av stapeln i en nationalpark i Tennessee och som sedan 1986 bara fullbordats av 17 personer. En av dem är belgaren Karel Sabbe som dokumenterade när han ifjol tog sig an loppet.
Hört
—Om du som jag med nöje följer Shogun vill jag varmt rekommendera The Prestige TV Podcasts recaps av serien. De är lyssningsvärda om så bara för att höra Joanna Robinsons jämförelser med James Clavells litterära förlaga.
—Vårens finaste folklpatta är gjord av Hannah Frances och heter »Keeper of the Shepherd«.