Vecka 18
Rädslan för cringe, AI-troll och Magdalena Bays pollenpop
Läst
—Ett klassiskt skämt av Jerry Seinfeld gör gällande att människors största rädsla är att prata inför publik. Folk räds till och med att stå inför en folksamling mer än döden. Vilket betyder, för att parafrasera Seinfelds punchline, att på en begravning så ligger du hellre i kistan än håller minnestalet. Det här är även en rädsla som verkar gälla fler än det amerikanska 90-talets medelklass. I en ny undersökning gjord av Yahoo och marknadsundersökningsföretaget Yougov berättar gen z (15-30-åringar ish) om hur rädslan för cringe har format deras liv och deras beteenden. Ångesten över att framstå som en tönt, framför allt på internet, verkar vara en del av det mänskliga flockbeteendet som accelererat i den moderna tidsåldern. På många vis är det ett faktum vi alla vet om men sällan reflekterar över: hur internet har amplifierat skam som drivkraft i vår kultur. Sociala medier har i flera avseenden antagit formen av en världsomspännande skolgård där våra belöningssystem gasar igång på högvarv när bekräftande notifikationer väller in – för våra vackra bilder, snygga kläder eller dräpande kommentarer. I denna tillvaro har gen z vuxit upp. Idag är de unga vuxna som fortfarande sitter fast i ungdomens våndor om flockens acceptans. Med internets bekräftelse som universell måttstock för popularitet och lycka. Det är ett tillstånd där varje statusuppdatering är en kalkylerad risk. Ett performativt uttryck som antingen kan öka din status eller fylla dina mentions med hån, påhopp och förnedring. “The internet never forgets”, brukar det heta. Precis som i den medeltida byn riskerar du att stämplas som en oduglig tönt för alltid om du trampar i klaveret. Journalisten Jon Ronson skildrade med skarp blick hur hela den här kulturen tog form i sin bok »So You’ve Been Publicly Shamed« redan för 10 år sedan. Sedan dess har infekterade frön tillåtits gro obehindrat i den digitala myllan. När 55% av unga människor idag säger att rädslan för att framstå som pinsam hindrat dem från att öppna upp känslomässigt för en annan människa är det de sura frukterna som till slut skördas.
—Känslan av att ett hus är hemsökt kan hänga ihop med förekomsten av så kallade infraljud. Det menar en ny kanadensisk studie i beteendeneurovetenskap. Forskare lät 36 deltagare sitta ensamma i ett rum och lyssna på antingen lugn eller obehaglig musik, där hälften samtidigt utsattes för ohörbart infraljud via dolda högtalare. Efteråt fick de beskriva sina känslor och lämna salivprov, vilket visade att de som exponerats för infraljud hade högre nivåer av stresshormonet kortisol. Dessa deltagare upplevde sig också mer irriterade, mindre engagerade och tyckte att musiken lät sorgligare, trots att de inte kunde avgöra att infraljudet fanns där.
—OpenAI har problem med troll. Alltså inte edgelords som skriver provocerande saker utan att deras språkmodell pratar om troll och andra små varelser i för stor utsträckning. I instruktioner till deras senaste modell understryks flera gånger att “never talk about goblins, gremlins, raccoons, trolls, ogres, pigeons, or other animals or creatures unless it is absolutely and unambiguously relevant to the user’s query.”
Sett
—Bandsplaining har gjort en kul genomgång av “library music” – alltså generisk katalogmusik som produceras för tv och film – och vilket inflytande genrens alster från 70- och 80-talet haft på modern musik och musikalisk hauntology.
—Här är en sida med kartor över amerikanska fängelser.
—GENER8ION och Yung Lean-samarbetet »Storm« är en ganska pösig två av fem-låt. Musikvideon – regisserad av den ojämne men intressante Romain Gavras – är däremot pigga fyra av fem. Speciellt de avslutande tre minuterna som mästerligt koreograferats av belgaren Damien Jalet.
Hört
—I höstas släppte Magdalena Bay fyra dubbelsinglar i kölvattnet av sitt otroligt hyllade album från 2024, »Imaginal Disk«. I september kom »Second Sleep« och »Star Eyes« med storvulna, dramatiska poptoner och vemodiga saxofoner. De följdes upp i oktober med »Human Happens« och »Paint Me A Picture«, och senare även »Unoriginal« och »Black-Eyed Susan Climb«. Låtar fyllda av kosmiska pianon och lätt funkiga rytmer. Och i november kom slutligen den mer traditionella poplåten »This Is The World (I Made It For You)« och klädsamt shoegaziga »Nice Day«. Nu har de fyra dubbelsinglarna samlats i en vinylbox och i praktiken förvandlats till det lilla samlingsalbumet »Nice Day: A Collection of Singles«. Det är på många vis pollen i musikform. Frön av spirande liv vars ljudvågor yr runt mellan progressiva melodiskiftningar och Bays raspiga röst. Att lägga över två lök på vinylboxen känns onödigt men det här är den perfekta popmusiken att ta in våren med.
—Filmjournalisten Sean Fennessey gästade podden Plain English i veckan och hade flera intressanta tankar om filmbranschens status och framtid. Bland annat pratade Fennessey om hur Hollywood nu blickar mot spelvärlden i jakt på nya franchises att filmatisera – efter att serietidningar, leksaker och »Star Wars« bedarrat i popularitet. »Yellowstone«- och »Sicaro«-manusförfattaren Taylor Sheridan håller just nu på med en adaptering av spelserien »Call of Duty«, »Weapons«-regissören Zach Cregger ska ta sig an »Resident Evil« och Alex Garland är i startgroparna på en filmatisering av spelet »Elden Ring«. Jag kan inte riktigt förlika mig med tanken att spelvärlden är ett naturligt nästa steg för en filmpublik som törstar efter något annat eller förstå hur Hollywood tror att man den här gången kommer kunna göra spelmediet rättvisa när man tidigare misslyckats gång på gång.
—Nytt Odpod ute om ZTV och den svenska folksjälens oläkbara sår, krisen på Mount Everest och hur elektroniska musiker ska åldras med värdigheten i behåll.