Vecka 20
Drone-våren 2025, reseprogrammens återkomst och Voyager 1:s öde
Sett
—Minns du reseprogram på tv? Hans Fahlén på någon strand i Sydostasien som berättar om hur god maten är i »När & fjärran«? Knappt jag heller. Även ifall reseprogrammen på många vis pågått genom åren känns det som en genre som förpassats till den spännande tidsepoken mellan Berlinmurens fall och finanskrisen 2007. (Sidospår: är det dags att vi börjar benämna den här eran som något slags ekonomiskt normaltillstånd som blivit idealet för ett global balans?) Men nu, i konstighetens år 2025, har reseprogrammen gjort en minicomeback. HBO Max slår på stort med »Noll stjärnor« där Erik Haag och Lotta Lundgren åker till världens alla hörn men bara bor på hotell som fått låga betyg av sina gäster. TV4 satsar på »Mauri och Morberg – En liten resa« där youtubern Mauri Hermundsson och skådespelaren Per Morberg besöker olika länder för att... utforska sin vänskap? Gemensamt för dessa två tv-format är hur ett tydligt fokus ligger på att söka det märkliga, det avvikande. I »Noll stjärnor« räcker inte ett halvdant hotellrum med dålig utsikt och skitiga lakan utan olika resmål spetsas med besök på get-yoga eller räkfiske medelst häst. Underliggande finns en nästan desperat jakt på "content", den plågsamma viljan att försöka hitta eller se något som sticker ut, som får publiken att haja till. Den som kanske förkroppsligar denna desperation tydligast är Mauri Hermundsson, ofta till Per Morbergs stora förtret. I det första avsnittet av »Mauri och Morberg« upplever duon en te-ceremoni ledd av en icke namngiven geisha, varpå Mauri häpnar över att få höra att en geishans hobbys är "shopping". I den efterföljande diskussionen orerar Hermundsson hur fantastiskt speciellt det hade varit att "shoppa med en geisha". Det känns som att han precis träffat en utomjording. Nåväl, på många vis är detta resande i det konstiga oskyldig underhållning. En ny vinkel på en gammal genre som visar världens gråskalor. Samtidigt finns något djupt konstruerat i dessa tv-format. I en tid då beskrivningen av världen som konstig och obegriplig har blivit norm är det som att »Noll stjärnor« och »Mauri och Morberg« med all kraft försöker införliva bilden av utlandet som en märklig plats med konstiga seder och undermålig mat. Resultatet är den konstruerade konstigheten. En blick på världen där allt behöver förstås som märkligt och avvikande för att berättiga uppmärksamhet och tv-tid. När reseprogrammen var som störst vid millennieskiftet genomsyrades på många vis världen av uppfattningen att avstånden krympte. Globaliseringens tid var här, på riktigt. Nu, när genren gör någon form av comeback, är det istället avstånden som är i fokus. Det obegripliga som pågår där ute, utanför Sveriges gränser. Med det perspektivet kan till och med faktumet att en person på andra sidan jorden gillar att shoppa få en programledare att gapa förbluffat.
—Den här dokumentären om det mytomspunna spel till Nintendo DS som utvecklades av MacDonald's i Japan för att träna ny anställda är en liten pärla.
Läst
—Det klassiska wikipedia-hålet om legenden om nazisternas gömda tåg fyllt av guld aktualiserades nyligen när polska myndigheter mottog ett mystiskt brev om var tåget ska finnas.
—Voyager 1, NASA:s rymdsond fylld av artefakter och förklaringar om mänskligheten, har börjat skicka konstig data. Det finns något både deppigt och awe-inspiring i att vi inte ens kan skicka en obemannad maskin bortom vårt solsystem utan att tekniken strular.
Hört
—Drone-våren 2025 är här med kanadensiska Loscils senaste album, »Lake fire«