Vecka 21

Manusförfattarstrejk, vulkaniska sanningar och Fennesz

Läst

—Den pågående manusförfattarstrejken i USA känns på många vis avlägsen och svår att relatera till. På sin höjd har den blivit en sevärdhet i sociala medier-flöden när en skådespelare dyker upp och visar solidaritet med sina strejkande produktionskollegor. Kanske skymtar någon rubrik någonstans om hur tv-författare protesterar mot en framtid där de ersatts av en a.i. Just därför är den här texten från slutet av april i The New Yorker om manusförfattarnas arbetssituation lika insiktsfull som oroväckande. Framförallt i hur manusförfattandet för dagens tv-draman tycks antagit formen musikindustrins hit-skrivande med osäkra inkomster och arbetsförhållanden, en urholkad kreativitet och produktionsmetoder som mestadels liknar ett slags löpande band.

---

Sett

—När jag såg Louis Malles »Elevator to the Gallows« var jag runt 20 år gammal och jag har idag, utan att ha sett om filmen, en stark känsla av att den då var pärlor för svin. Det är en känsla som inte direkt blir svagare när man ser hur Miles Davis improviserade fram filmens pulserande och tonsäkra soundtrack.

—Den här videoessän som ställer Sara Dosas »Fire of Love« mot Werner Herzog »Into the Inferno« innehåller en rad intressanta tankar om dokumentärfilmens natur och förhållande till verkligheten. Framförallt väcker den lusten att se om Herzogs samlade verk.

---

Hört

—Fennesz har släppt nytt!

—Efter att ha tagit mig igenom Bret Easton Ellis – å ena sidan briljant nojiga och å den andra utdragna och tråkiga – »The Shards« snubblade jag över den här spellistan som sammanställt alla låtar som nämns, citeras eller alluderas till genom romanen i ordningen de dyker upp i berättelsen. Det är ett ljudlandskap som är minst lika starkt och karaktärsrikt som Ellis bok.