Vecka 24

Kraftstationen i Telford, Kodak och det fina Office-paketet

Sett

—Har moderna filmer en visuell identitet som cementerar dem i tid? Alltså kommer man om 2064 kunna titta på en film från 2024 och se vilken film-era den hör hemma i? Det känns inte så. Youtube-kanalen In Depth Cinema har gjort en djupdykning i filmformatet Kodak 100T 5247 som med en oerhörd teknisk precision ringar in varför filmer från 70- och 80-talet har en så distingerad look. Och hur ett filmformat kom att definiera en periods estetik genom färger, ljus och skuggor. Det är en lockande tanke att framtidens filmhistoriker kommer prata om filter och digitala kamerors egenskaper som definierande för ett specifikt visuellt bildspråk. Samtidigt är det uppenbart att en era som erbjuder ett enormt tekniskt utbud av digitala och tekniska verktyg och har färre teknologiska begränsningar kommer innehålla en variation som trotsar visuell enighet. På samma gång är det uppenbart att det nostalgiska skimmer som ofta vilar över det sena 1900-talets filmestetik har en starkt syntetisk komponent som snarare bottnar i industristandarder och filmremsans begränsningar än estetiska visioner eller medvetna val.

—När allt är ljust och härligt kan man ta fram den här bilden som Marcus Morey-Halldin tipsade mig om. Den är från 1972 och visar en kvinna som tar sitt eftermiddags-té hemma i köket i Telford.

---

Hört

—I höst åker kompositören Max Richter ut på världsturné och stannar bland annat till i Stockholm 23 november. Inför turnén släpper han även nya albumet »In a Landscape« och i samband med att allt detta utannonserades kom även ett smakprov med titeln »Movement, Before All Flowers«, helt i linje med Richters eget bitterljuva vemod.

—Vi borde bli bättre på att tipsa om gamla poddar. Som Mystery Show, A Life Well Wasted eller mina vänner Billy och Jennys perfekta mockumentär, Eldfesten.

---

Läst

—Fotbolls-EM i all ära. Det här reportaget om världsmästerskapen i Excel i Las Vegas är sportjournalistiken vi behöver sommaren 2024.