Hört
—Journalisten Jon Ronson har släppt en ny säsong av sin podcast Things Fell Apart. I åtta delar fortsätter Ronson sitt arbete som korrespondent i kulturkriget och spinner ett antal berättelser om Afa, pandemin och elchockvapen. Obligatorisk lyssning.
—Det är en illa dold hemlighet att jag är har en överdriven förkärlek till regissören Steven Soderbergh. Det är därmed en fröjd att höra honom berätta om sitt läsande – och framförallt dokumenterandet av sitt läsande – i New York Times Book Reviews podcast.
—Odpod har dragit igång 2024 med en ny filmcirkel om tåg. Och så har jag en dragning om hur SVT:s produktioner om Karin och Carl Larsson och Killinggänget är en del i en större trend av nationalromantik som drömmer om en förlorad svensk identitet.
Läst
—Straffrättspublikationen (ett ord man inte använder varje dag) The Marshall Project har etablerat ny guldstandard för helgläsning med sitt reportage om fångar på death row i Texas som spelar »Dungeons and Dragons«.
Sett
—Den senaste säsongen av »True Detective« markerar något slags slutgiltig franchisefiering av tv-dramat, i en tid då New York Times utropat slutet på eran av "peak tv". Med ett helt nytt crew, nya manusförfattare, ny showrunner och underrubriken »Night Country« blir originaltiteln »True Detective« ett varumärke på samma vis som Marvel, Star Wars eller Harry Potter – en etikett du kan använda för att marknadsföra ett oändligt antal berättelser. Det innebär inte per definition att den fjärde säsongen av »True Detective« är dålig, tvärtom. Men det blir samtidigt en berättelse laddad av subtext, byggd på intertextuell dialog med tidigare inkarnationer. Där den första säsongen såg en berättelse blandad med briljant kriminaldrama och nietzscheanskt macho-mys på gymnasienivå och med marginaliserade (och ofta objektifierande) kvinnoporträtt, vänder det senaste kapitlet på perspektiven. Byter dag mot natt, två manliga huvudroller mot två kvinnliga och omotiverat bara bröst mot maktladdade sexscener. Det känns emellanåt piggt och spännande. Och den underliggande dialogen med tv-seriens tidigare säsonger skapar en skavande diskrepans som höjer en annars klichétyngd berättelse.
—Det här nördiga klippet där pianisten Marc-André Hamelin diskuterar svåra pianostycken är hisnande får såväl oinvigda som (tror jag i alla fall) de mest insatta.