Sett
—Börjar det bli dags att ge upp på Netflix? Nyligen släpptes en ny omgång avsnitt av »The Witcher«, en av få serier på streamingtjänsten som hållit något slags kontinuitet med sina utlovade fyra säsonger (vilket är långt över genomsnittet för Netflix-serier som allt som oftast läggs ned efter en andra säsong). Precis som i bokserien har handlingen nu börjat nå en punkt där den är bökig att hänga med i, sakner tydliga insatser och fylls av ojämna sidointriger. Frågan som pockar är därför vad man egentligen har för anledningar att fortsätta betala den höjda månadsavgiften för en tjänst som i år bara lyckats släppa en intressant nyhet i form av »The Diplomat«.
—Sommarens VM-turnering i fotboll har varit otroligt rolig att följa och framförallt innehållit ett av de vackraste idrottsögonblicken jag upplevt. För när nittonåriga japanskan Maika Hamano föll i otröstlig gråt efter förlusten i kvartsfinalen mot Sverige var det lika smärtsamt rörande som vackert att se hur fina Hammarby-lagkamraten Jonna Andersson ägnade flera minuter till att trösta den förkrossade Maika.
Läst
—En ganska märklig debatt har blossat upp i kölvattnen av de massiva hyllningarna av dataspelet »Baldur’s Gate 3« gällande hur stora spelproduktioner med gigantiska budgetar skapar orimligt höga förväntningar på spelindustrin i allmänhet och rollspelsgenren i synnerhet. Den föredetta speljournalisten, numera spelutvecklaren, Brandon Sheffield synade korten genom en oerhört nykter kritik av en video i ämnet som publiceades av spelsajten IGN. Sheffield satte även fingret på ett problem i den moderna speljournalistiken (och kanske i kulturjournalistiken i stort), nämligen att den blivit så affekt- och åsiktsdriven att den indignerat ställer hyperboliskt laddade frågor men inte bryr sig om att faktiskt försöka ta reda på svaren – hur i helvete kan det vara så här!?. Den trista insikten är väl att ett upprört tonläge som går till angrepp har större potential att blidka algoritmer och kratta in intrigtörstiga klick än nyktra sanningar.
—David Grann-sommaren rullar vidare med hans nya bok »The Wager« och om du är en kille, lever med en kille, känner en kille eller bara känner dig som en kille borde undertiteln vara lockande nog för att fånga ditt intresse: "A Tale of Shipwreck, Mutiny and Murder".
—Jag har inte sett Amazon Primes musikdrama »Daisy Jones & the Six«. Det har däremot Stevie Nicks gjort och en bättre expert på en berättelse om ett rockband i Los Angeles i slutet av 1970-talet är svår att föreställa sig. Det finns därför något vackert i hur ömt Nicks berömde serien, framförallt i hennes hjärtskärande önskan att hennes bandkollega som gick bort ifjol, Christine McVie, skulle ha fått se serien.
Hört
—Martin Wolfs »The Crisis of Democratic Capitalism« är alltjämnt en av årets bästa facklitterära böcker och Wolf är lika insiktsfull och intressant i det senaste avsnittet av podden The Ezra Klein Show.
Kul att du fortsätter med The Wager, själv blev jag mer intresserad av The lost city of Z och The white darkness. Återkom gärna