Hört
—Min vän Billy har startat ett band med David Pagmar. Dom kallar sig Halv storm och släppte i fredags sin första låt, »Av jord«, ett stycke ömsint vemodigt fin svensk pop.
—Podcasten Dissect går igenom olika musikalbum i akademisk detalj där varje säsong plockas isär, spår för spår. Nu har de inlett sin nya säsong om Radioheads album »In Rainbows«, en skiva som kanske mest är ihågkommen för hur den lät lyssnaren bestämma vad den ville betala för skivan.
—Förra året dog jazzsaxofonisten Pharoah Sanders och nyligen gavs hans fantastiska album, »Pharoah«, ut på nytt. Lyssna på det men lyssna framförallt på hans samarbete med Floating Points och Londons symfoniorkester, »Promises«. Det är antagligen 2020-talets bästa album så här långt.
Läst
—Greklands forne finansminister, Yanis Varoufakis, släpper snart en ny bok om hur den moderna liberala kapitalismen har förvandlats till ett slags globalt oligopol där teknologiska megacorps i praktiken har större inflytande över världen än någon nationalstat. I samband med boken har Varoufakis gjort en mycket läsvärd intervju med The Guardian.
Sett
—Det måste snart vara dags att avslöja luftslottet Wes Anderson. Hur han egentligen är filmkonstens svar på Michael Jackson, utan samma banbrytande talang. Wes Anderson är en förvuxen pojke som leker med dockor, som bygger modeller och dockskåp i sitt eget Neverland. Det är åtminstone känslan man lämnas med när man ser hans senaste film, »Asteroid City«. Det är en uppradning av självbelåtenhet med gräll scenografi, ansträngda meta-narrativ och fnissiga tjatiga kamerapanoreringar. Kanske är det något slags barndomstrauam som bearbetas, kanske är det Andersons märkliga fetisch levs ut.
—Det här klippet från tv-sändningen av Twin Peaks, där vi ser Josie Packards själ fångad i handtaget på en nattduksbord, är en hisnande resa. Inte bara för att det är ett av tv-historiens kanske märkligaste ögonblick utan framförallt för hur sändningen snabbt går över i en udda reklampaus innan eftertexterna rullar. Kontrasterna är så starka att det mycket väl kan vara ett manipulerat klipp, där någon helt enkelt klippt och klistrat, men i något slags lyncheanskt drömspel är det fint att tänka att det var så här det var att se Twin Peaks på amerikansk tv i början av 90-talet.