Läst
—Om det här året har inletts med en nedåtgående spiral i flera avseenden så har viss kompensation, tröst och trygghet stått att finna i läsandet, och då framförallt i »Hundra år av ensamhet« av Gabriel García Márquez som jag nu läser för första gången. Det är en bok fylld av så mycket liv, smärta och glädje att den har kapacitet att färglägga även det mest kompakta av januarimörker.
—New York Times mystiska reportage om en kvinna begravd ensam på en djurkyrkogård är också perfekt söndagsläsning.
Hört
—Det går att ana en glimt av en potentiellt dystopsik kulturframtid i spelvärldens just nu största framgång, det japanska survivorspelet »Palworld«. Med hjälp av ai-verktyg och andra stulna idéer har utvecklaren Pocket Pair lyckats skapa en enorm hit med sju miljoner sålda spel på mindre än en vecka. Här staplas koncept plockde från Pokémon, och en rad andra framgångsrika titlar, ovanpå varandra för att forma ett igenkänningsbart lapptäcke som erbjuder något för alla. På så vis blir »Palworld« ett destillat av andras kreativitet, producerat med hjälp av ai-genererade modeller och miljöer. Å ena sidan finns här en total anarkistisk upplösning av kulturindustrin där en handfull utvecklare kan skapa det som vanligtvis kräver ett hundratal, å den andra en framtid där kodare och designers inte längre kan räkna med att få betalt. Vill man sätta sig in i vad »Palworld« är kan man lyssna på Speljuntans senaste avsnitt eller på spelpodden Button Mash.
—Jag gick en promenad häromdagen och återupptäckte Hans Appelqvists fantastiska konceptalbum »Bremort« från 2004.
Sett
—Youtube-imperiet Bon Appétit har haft några stökiga år med vittnesmål om vidrig arbetsmiljö och obetald personal. I takt med omorganiseringar och införandet av ny personalpolitik har ett antal av kanalens starkaste profiler gått vidare till egna äventyr och kvaliteten sviktat. Men den senaste serien klipp med Lucas Sin i Hongkong är inget annat än ljuv matjournalistik.
—Den mest tillfredställande och totalt tankebefriade underhållningen som går att finna denna vinter är den andra säsongen av »Reacher«, Amazons tv-serie baserad på Lee Childs böcker om Jack Reacher. The Atlantics James Parker framhävde nyligen hur serien lyckas etablera en helt egen logik där ett löfte om att många kommer att dödas kan uttryckas som ett slags ömhetsbevis. Det är en värld helt utan ambitioner om att säga någonting överhuvudtaget. 2024 finns det något befriande i det.