Sett
—»Sicario«-manusförfattaren och »Yellowstone«-skaparen Taylor Sheridan släppte i somras, lite obemärkt, den oerhört underhållande thrillerserien »Special Ops: Lioness«. I åtta avsnitt följer vi hur CIA infiltrerar en marinkårssoldat hos en terroristsponsors dotter med målet att avrätta hennes pappa. Det är ett slags inverterad »Homeland« med flera råbarkade spöksoldater som aldrig riktigt är smakfull men aldrig heller ospännande. Men det finns en bisarr underliggande tematik i några av »Lioness« rollfigurer. En tematik som påminner om »The Wires« tragiska idealist, borgmästaren Tommy Carcetti. På samma vis som Carcetti inser att alla hans drömmar om att rensa upp ett brottshärjat och korrumperat Baltimore är ogenomförbara på grund av ett system som byggts för att inte förändras, präglas »Lioness« av en liknande naiv syn på CIA. På hur den amerikanska underrättelsetjänsten drivs av människor som vill göra världen en säkrare plats men som på samma gång befinner sig i ett politiskt system som bygger på en våldsam balans som inte får rubbas. Där någonstans finns en intressant syn på moral som inte är helt oproblematisk men likväl fascinerande att se gestaltas.
—Sam Raimis »Spider-Man 3« från 2007 var kanske en perfekt fingervisning av superhjältefilmens framtid: övertydlig, utdragen och stora problem med tonträff. Men Raimis tredje spindelrulle innehåller en fantastisk scen som jag återkommer till med jämna mellanrum. En tre minuter lång sekvens utan repliker, helt byggd på datorgenererade specialeffekter, där rollfiguren Flint Marko pånyttföds som skurken Sandman. Häromdagen snubblade jag över ett klipp där Youtube-essäisten Jacob Geller gör en liten exposé över Sandman-scenen under rubriken "Perfect Moments in 'Bad' Movies".
Hört
—I veckan hade den åttonde säsongen av den briljanta podcasten Heavyweight premiär. Det är ett av de starkaste poddavsnitten jag någonsin hört. Programledaren Jonathan Goldstein återupptar kontakten med sin barndomsvän, Lenny. För 40 år sedan brukade Lenny och Jonathan spela in påhittade radioprogram och pjäser i Lennys källare. Nu har Lenny fått cancer och är på väg att dö. Om du orkar måste du lyssna.
—Laurel Halo har släppt sitt första nya album på fem år. Det heter »Atlas« och en samling hemsökande vackra ambient-kompositioner.
Läst
—Inom tv-spelsjournalistiken finns en intressant subgenre som handlar om hur spelutvecklare hittar nödlösningar för att avbilda en fängslande alternativ verklighet. Ett klassiskt exempel handlar om hur man tidigare programerade speglar i olika spelvärldar genom att konstruera ett fönster och sedan placera ett identiskt rum på andra sidan fönstret. I det identiska rummet placeras en kopia av spelarens avatar och kopian utför sedan de rörelser spelaren gör. Illusionen fulländad. Spelsajten Polygon publicerade nyligen en text om en liknande nödlösning runt hur regn fungerar i storspelet »Starfield«.
Hade gärna sett att Sandman fått större roll och att intrigerna med Venom och Harry fått utrymme någon annanstans. Likt Dr Octopus i Spider-man 2 så var "skurken" och dennes drivkraft och motivation den mest intressanta karaktären att följa i filmen.