Streamingvärldens stundande klassamhälle
Den sämsta internet-eran är på väg in i ett nytt utvecklingsstadium när streaming-eran nu ska klyva användarbasen i tu. I avsnittet »Why’s it so hard to figure out how many people watch Stranger Things?« av podcasten Search Engine berättas historien om hur Netflix banade väg för nya konsumtionsmönster för tv och film genom att erbjuda något annat än amerikanska tv-kanaler. Där tv-sändningarna var fyllda av reklamavbrott och enformiga »NCIS«- och »CSI«-varianter var Netflix ett stort on-demand-bibliotek med egenproducerade kvalitetsserier utan avbrott och producerade av stora namn som David Fincher och Kevin Spacey. Inget nytt men värt att påminna om inför det skifte som nu står för dörren.
Netflix, och deras konkurrenter, spenderade miljarder kronor på att bygga stora användarbaser och öka sitt aktievärde med tusentals procentenheter. Man stoltserade med hur många som tittade på olika succér men hemlighöll så gott som all annan statistik.
(En rolig paradox som tas upp i avsnittet av Search Engine är hur Netflix obryddhet inför tittarsiffror från början var något som uppskattades av skådespelare och manusförfattare, men som idag visat sig vara ett tveeggat svärd i och med uteblivna royaltes och otydliga arvoden.)
För några år sedan kom första vändningen. Priser höjdes successivt hos så gott som alla aktörer på streamingmarknaden och samtidigt började utbudet bantas. Serier och filmer flyttades runt eller försvann för att undvika allt från skatter och avgifter till royalties. Allt i ett metodiskt experimenterade för att ta reda var smärtgränsen mellan innehåll och kostnader går för miljontals användare.
I en text i The Atlantic av Charlie Warzel beskrivs hur streamingvärlden plågas av en paradox där vi har filmer och serier i överflöd men i vilsenheten av en myriad av olika tjänster ändå aldrig vet vad vi ska titta på. Samtidigt är på många vis det breda utbudet en illa dold illusion där streamingtjänsternas utbud ofta domineras av en viss typ av innehåll från en viss del av historien.
Nu väntar nästa steg som på många vis ekar från tablå-televisionens kyrkogård. Netflix, Max, Paramount+, Disney+ med flera, har i USA lanserat prenumerationsvarianter med lägre månadskostnad i utbyte mot att tittaren också tvingas se reklamavbrott. Bloombergs reporter Lucas Shaw förutspår i branschanalyspodden The Town hur slutmålet är att låta ett streamingtjänsternas klassystem ta form där den annonsfria prenumerationen allt mer kommer att marknadsföras som en premiumprodukt för VIP-kunder med ett ännu högre pris för att knuffa ned så många kunder som möjligt i den mer luckrativa annonsversionen.
Med ett urholkat och homogent utbud och allt större satsningar på annonsmarknaden håller med andra ord streamingmarknaden på att anta formen av precis det man en gång i tiden var ett bättre alternativ till. Det är ytterligare ett exempel i raden av internetbaserade tjänster som faller tillbaka på gamla marknadsmodeller och medelst betalvägg klyver världen i tu.
Hört
Läst
—Min vän David tipade mig om det här närgångna porträttet av en av Hollywoods främsta produktionsdesigners, Jack Fisk, och hans arbete med Martin Scorceses »Killers of the Flower Moon«.
—Efter lite drgyt ett och ett halvt år av protesterande konkurrensverk och juridisk akrobatik stod det i veckan klart att Microsoft köper spelföretaget Activision Blizzard för 750 miljarder kronor. Och därmed blev underhållningsindstruin ett än tydligare oligopol. Vill man veta mer om Activision Blizzard gjorde jag en dokumentär om företagets historia för något år sedan.
Sett
—I veckan bilder från Disneys film »Prom Pact« ut på sociala medier. Disney fick tidigare i år kritik när det avslöjades att de använt ai-teknik för att scanna statister och sedan generera egna versioner till filmen. Resultatet ser ganska löjeväckande ut men har samtidigt ganska starka uncanny valley-kvaliteter.
—På Daft Punks Youtube-kanal har under det senaste halvåret ett antal behind the scenes-klipp lagts upp från inspelningen av Daft Punks sista album, »Random Access Memories«. I den senaste videon finns en fin sekvens där Pharrell för första gången hör resultatet av sina egna bidrag i studion.