Vecka 42
Eko-terrorister, utomjordingar, cancer-vaccin och en lyrisk Tilda Swinton.
Drömmen om urtillståndet
Josephine Sunshine Overaker har varit på FBI:s lista över myndighetens mest efterlysta personer i över tio år. På myndighetens hemsida går det att läsa om hur Josephine kan gå under alias som Lisa, Mo eller China, att hon har en fågel tatuerad över ryggtavlan och att hon kanske jobbar som brandman eller massör. Hon beskrivs som en terrorist och tips som leder till att hon grips kan belönas med upp till $50,000.
Fallet med Josephine behandlas just nu i en poddserie från BBC med namnet "Burn Wild". Journalisterna Leah Sottile och Georgia Catt porträtterar en amerikansk miljörörelse som jagats av myndigheter efter en rad uppmärksammade och omfattande aktioner. Tillsammans med ett antal andra aktivister brände Josephine ned sågverk, industribyggnader och förstörde energianläggningar under 90- och 00-talet. De kallade sig själv för the Earth Liberation Front (ELF), medan andra gav dem epitetet "eko-terrorister". De flesta inom rörelsen greps mellan 2005 och 2006 i och med Operation Backfire, en utredning av ELF:s brott som leddes av FBI, men Josephine befinner sig alltså, så här 16 år senare, fortfarande på flykt.
Jag har tänkt mycket på ELF och Overaker den senaste veckan. Framförallt i ljuset av de två miljöaktivister från organisationen Just Stop Oil som i fredags kastade tomatsoppa på Vincent van Goghs "Solrosor" vid Nationalgalleriet i London. Utöver de uppenbara miljöaktivistiska kopplingarna förenas nämligen de två organisationerna i vilka reaktioner de väckt. I"Burn Wild" hör man återkommande jordbrukare, ögonvittnen och inte minst representanter från rättsväsendet berätta om den traumatiserande förödelse ELF lämnat i kölvattnen på sina aktioner. Det handlar om sågverksarbetare som fruktat för sina liv vid bränder eller FBI-agenter som beskriver dem som en av USA:s värsta inhemska terroristceller. Lika höga brösttoner har inte riktigt hörts i förhållande till Just Stop Oils tomatkupp men det har ändå varit markant hur flera människor i kommentarsfält och på sociala medier fällt omdömen på en skala från "dom sabbar för miljörörelsen" och "idioter" till "slå ned asen". Det anmärkningsvärda handlar då främst om att de negativa slagorden inte bara kommit från de vanliga kritiska rösterna i klimatdebatten utan även från personer som uttryckligen stöttat demonstrationer, aktioner eller Greta Thunbergs "friday for future".
Men jag tror att det finns något ytterligare som förenar ELF och de samtida klimataktivisterna. En anarkistisk ådra som i rakt nedstigande led löper från Just Stop Oil och ELF via Ted Kaczynski och Henry David Thoreau mot anarkistiska och socialistiska urfäder som Wilhelm Weitling och Jean-Jacques Rousseau. En ådra som kanske kan sammanfattas i en romantiserad bild av ett mänskligt urtillstånd som gått förlorat.
Om vi för en sekund uppehåller oss vid Rousseaus idéer om ämnet - som framförallt broderades ut i hans "Avhandling om ojämlikhet mellan människorna" från 1754 - ser vi hur grunden för en långlivad kritik av det moderna samhället läggs. Rousseau tecknar å ena sidan en bild av en urmänniska, fri från onödiga konflikter, i harmoni med naturen hon lever i. Å den andra bilden av den moderna människan, som förlorat sig själv i jakten på status och det moderna samhällets dygder, och därigenom även förlorat kontakten med sitt naturliga tillstånd. Roten till denna förändring spårar Rousseau, bland annat, till uppkomsten av ägandet av egendom och menar att i samma sekund som en grupp människor accepterade en människas anspråk på att kontrollera en bit land så lades grunden för det moderna samhället. Som i sin tur slog in människan på en väg av narcissism, hänsynslöshet och ojämlikhet.
Att en organisation som ELF skriver under på en rousseauansk idé om en modern människa som tappat sin relation till naturen är inget vidare radikalt antagande. Men jag tänker att det även slår an något som ligger bortom en rationell idé om samhällets uppbyggnad. Att det snarare hakar i en fundamental känsla om något som skaver i det samtida mänskliga tillståndet. En övertygelse om att grunden till det moderna samhället är värd att rivas i jakten på att å ena sidan återvända till urtillståndet och å andra sidan förhindra den moderna människans plundring av naturen. Ett återinförande av en förlorad harmoni om man så vill.
I en förklaringsvideo från Just Stop Oil om tomatkastningen på Nationalgalleriet berättar den ena av de två aktivisterna att aktionen inte handlade om att förstöra en tavla utan om att starta en konversation. Om att belysa hur fossila bränslen subventioneras mer än förnybara alternativ och att det brittiska styret bör skuldbeläggas för att vanliga människor tvingas välja mellan värme och mat. Hon bedyrar även att tavlan inte skadades överhuvudtaget.
Josephine Sunshine Overaker och hennes vänner verkar inte ha varit lika intresserade av ökad medvetenhet och debatt. Istället var ELF:s mål att handgripligen förstöra de verktyg som används för att utvinna naturens resurser men samtidigt, enligt gruppen själva, undvika att människor kom till skada. Så varför väcker ELF och Just Stop Oil så starkt negativa reaktioner? Om målet bara är att uppmuntra debatt och stoppa skövlingen av skog? Varför tar även människor som kan vara för miljöaktivism avstånd från de här gruppernas aktioner?
Jag tror att vi här ser idémässig skiljelinje som på många vis kommer vara avgörande för det politiska samtalet runt miljö- och klimatfrågor de kommande åren. En skiljelinje mellan de som tycker att vad som helst i den rådande samhällsordningen är värt att offra för förändring, och de som tycker att den rådande samhällsordningen i ett eller flera avseenden är värd att bevara. Jag vill vara tydlig med att båda sidor om den här skiljelinjen innehåller helt egna spektra av åsikter. Den som exempelvis tycker att det inte är okej att bränna ned ett sågverk men inte har något emot att personer springer in på en fotbollsmatch med en banderoll kommer att stå på samma sida som någon som tror att klimathotet är påhittat.
Den avgörande markören för denna skiljelinje går att kartlägga rakt från Rousseaus idéer fram till idag och enkelt att summera i begreppet egendom. Där Rousseau såg det moderna samhället födas uppstod onekligen en uppdelning mellan människor. De som tog egendomens inflytande på samhällsordningen som början för den moderna civilisationen och de som istället såg slutet på ett mänskligt urtillstånd.
Frågan är nu vad som händer med den här uppdelningen när klimatkrisen successivt ställer grupper som Just Stop Oil och ELF i ett nytt ljus. Om skiljelinjen förskjuts när värdet på sågverk och konsthistorien börjar urholkas av de människoliv som spills i klimatförändringarnas svallvågor.
Hört
—Podden Kaiptalets avsnitt om årets vinnare av (faux) Nobelpriset i ekonomi.
—Brian Enos nya och ganska skeva album “FOREVERANDEVERNOMORE”.
Sett
—Carl Sagans recension av “Star Wars" hos Johnny Carson 1977.
—Tilda Swinton och Joanna Hogg reagerar på lattekonst.
Läst
—Två av forskarna bakom Covid-19-vaccinet tror att ett cancer-vaccin kan vara färdigt före 2030.
Mycket av det som finns på YouTube är äkta vara, så att säga. Det finns en video ute från en obduktion på en riktig alien. Som då är bortförklarad, givetvis. Det står i texten att det är en attrapp, men min kamrat som jobbade på Pentagon har berättat att den är riktig.
—Berglärkor, vampyrer och onanister
Dom fyra viktigaste frågorna inför finalen av House of the Dragon
Varför ville inte Aegon bli kung?
Hur kommer det sig att tantaluringen på draken fegade ur?
Vad är egentligen dealen med fantasynamn? Daemon, Vaemond, Aemond, Aegon, Fili, Kili, Dwalin, Balin, Dori Nor, Ori. Vad är det för fel på Jesper?
Är det någon i King’s Landing som inte knullar snett?
”(bottensatsen)”
Äkta deppigt att alla *skrattar* åt den mkt klarsynta analysen av Star Wars.