Sett
—Ett flertal av David Finchers filmer innehåller en underliggande tematik om hur materiellt överflöd urholkar lycka, säkerhet och tillfredställelse. »Fight Club« är kanske det tydligaste exemplet men även »The Game« och »Panic Room« bär spår av en amerikansk medelklass rädsla och skavande inre själsliv. På många vis fortsätter Finchers senaste film, »The Killer«, i den här tradititionen. Michael Fassbenders yrkesmördare har spenderat sina enorma inkomster på att bygga upp hemliga gömmor och olika identiteter världen över men utsätter likväl sin partner för fara när han misslyckas med ett jobb. Fassbender porträtterar på så vis en övre medelklass makabra extrem med stilrena kläder, fina bilar och mobiltelefoner i överflöd. Ständigt med en inre monolog som spyr ut kvasifilosofiska plattityder för att rättfärdiga hur han inte är sitt jobb, hur man ska tänka för att vara effektiv, ren, framgångsrik och samtidigt dövar arbetets lunk med att lyssna på The Smiths. The Killer i »The Killer« är i praktiken en American Psycho för 2020-talet, eller vilken nihilistisk affärsman som helst med en negativ inverkan på planeten och i ett fritt moraliskt förfall. Redo att för vem som helst förklara värdet i protein från McDonalds eller det faktum att planeten har sin gång oavsett vilka vedervärdiga handlingar han begår.
—Jag snubblade nyligen över Tex Averys kortfilm »The Car of Tomorrow« från 1951 och slogs av hur perfekt den inkapslade de tidiga amerikanska efterkrigsåren. Dels i form av en underliggande utopiska anda med tron på tekniska framsteg och den moderna kommunikationens framtidsutsikter. Dels i form av ett sjudande socialt förfall med både sexistiska som rasistiska inslag.
Hört
—Jacob Åströms nyhetsbrev Plays softly innehöll i veckan en sammanställd spellista med musiken som Ryuichi Sakamoto, enligt hans management, ska ha sammanställt till sin egen begravning.
—I början av det här året inledde jag ett projekt där jag bestämde mig för att på allvar ta mig an en litterär genre jag länge avfärdat och ofta kritiserat: fantasy. Resultatet blev 20 lästa böcker och en hel del tankar som jag delade med mig av i veckans Odpod.
Läst
—Det sägs att de två största litterära trenderna 2023 är romance och "new adult". Den senare är något slags vidareutveckling av young adult där målgruppen och huvudpersonerna är lite äldre (över 20 år) än i 00- och 10-talets YA-litteratur. Jag läser just nu Rebecca Yarros »Fourth Wing« som lyckats placera sig mitt bland dessa två trender med en blandning av »The Hunger Games« brutalitet, »Twilights« törstande förbjudna åtrå, och »Game of Thrones« drakar. I »Fourth Wing« finns dock något mer. En nästan Harlequin-rosig erotik med explicita beskrivningar av kön och munnar som stimulerar varandra. Yarros bok har blivit en supersuccé och köptes nyligen av Amazon för att bli tv-serie och där går det även att skönja ett stråk av sorg. En uppgivenhet i hur en generation som växte upp av ungdomslitteratur som präglades av motstånd mot förtryck (»Harry Potters« växande fascistiska hot och »The Hunger Games« motståndsrörelser och totalitära regim) nu framförallt drömmer en het romans.