Vecka 47
Jordens magnetfält, gooners och hajk i din webbläsare
Sett
—Det här Youtube-klippet med hjärnforskaren Jill Bolte Taylor är hyperamerikansk i tonalitet och klippning men det är samtidigt oemotståndligt kittlande att se en person beskriva hur den mänskliga hjärnan fungera samtidigt som hon håller en faktisk hjärna i händerna.
—Min kompis Marcus tipsade mig om det här lilla arkivet fyllt av olika logotyper från världens olika rymdorganisationer.
—Här finns ett väldigt mysigt peka-klicka-spel för din webbläsare som handlar om att vandra.
—Jag snubblade nyligen över den här gamla intervjun med forskaren och anarkisten David Graeber.
Läst
—Under den frågande rubriken Is the revolt of the public over? diskuterar Andrey Mir hur digitala plattformar har påverkat framväxandet av och inflytandet hos folkrörelsen. Det är en på många vis blek skildring av den moderna demokratins tillstånd men likväl en övertygande beskrivning av vilka processer och mekanismer som lett fram till att det offentliga samtalet inte längre är i händerna på en mänsklig offentlighet.
—Den här intervju med författaren Joanna Walsh innehåller en rad djuplodande resonemang om internetkulturens utveckling. Den tar avstamp i hennes senaste bok, Amateurs!«, en historieskrivning över internetpersoner som verkar i det dolda.
—NASA har hittat en ganska oroväckande stor avvikelse i jordens magnetfält.
Hört
—I takt med att temperaturen börjar sjunka är det dags att ta technovember i en mer minimalistisk riktning. Det gör vi med Efdemins senaste album, »Poly«. Smekande brus och pulserande beats i perfekt harmoni.
—I senaste avsnittet av Odpod pratar vi bland annat om mayarikets ruiner och en sinnessjuk rättsprocess som just nu pågår i Italien.
—Podden Search Engine gjorde i förra veckan en oväntad intressant djupdykning i fenomenet gonners, ett slags subkultur online med människor (framförallt män) som förvandlat sin sexualitet till ett slags hypermedierad ström av pornografiskt innehåll. Framförallt är beskrivningen av sexualiserandet av sociala medier-flödens dopaminutsöndrande mekanismer en lika dystopisk som fascinerande tanke.