Vecka 47

Kataklysmisk naturromantik, en mördande robot och Samuel Beckett

Sett

—Den bästa tv:n du kan se hösten 2023 är ingen dramaserie utan en naturdokumentär. Med »Planet Earth III« har BBC:s Natural History Unit på nytt lyckats skapa ett mästerverk som fångar vår världs hisnande platser och storslagna draman. Att David Attenborough i varje avsnitt får anledningen att återkomma till hur mycket av det vi ser snart kommer ha suddats ut av klimatförändringarnas katastrofala konsekvenser är en lika perfekt som smärtsam påminnelse om hur omfattande kataklysmisk vår framtid i nuläget är.

—Den mest tänkvärda Youtube-essän jag sett i höst publicerades nyligen av Like Stories of Old. I sin genomgång av film- och tv-berättelsernas utveckling under 2010- och 20220-talet landar Tom van der Linden i ett resonemang om hur många av de stora produktionerna av idag styrs av monetära motiv istället för konstnärliga. Att de görs för att en studio eller en distributionstjänst vill ha en viss typ av berättelse. Inte för att en eller flera individer är intresserade av att berätta en specifik berättelse. Ingen, säger van der Linden, längtade efter att äntligen få berätta historien i Citadel utan Amazon ville helt enkelt ha en internationell spionserie. Detta är i sig inget nytt, filmer och berättelser har ständigt sökt haka på trender och andra framgångar. Den avgörande skillnaden idag tycks vara att jakten på det igenkänningsbara, det där som en studio eller en streamingtjänst vet att dom vill ha, fått en helt annan dominans. Varje film eller tv-serie ska eka av bilder och figurerar vi redan känner igen och det igenkänningsbara blir berättelsen i sig. Jag tror att det är en avgörande förklaring i att så mycket vi ser idag känns så fruktansvärt själlöst. Att vi bytt ut viljan, törsten och passionen bakom att låta en historia komma till liv mot referenser, namn och det marknadsföringsbara.

—Den här bilden från 1988 på Samuel Beckett och Bowser från releasefesten för »Super Mario Bros. 2« är livet självt.

—Blev överrumplande tagen av konstnären Cui Jies arkitektoniska tavlor från biennalen i Shanghai.

---

Hört

—Nytt avsnitt av Odpod finns ute med en diskussion om hur framstående profiler i techbranschen allt mer antar formen av dystopiska enväldiga företagsledare och på samma gång galna romerska kejsare.

—Och på tal om galna ledare så har podcasten Empire dragit igång vintersäsongen starkt med en följetång om Iran och det persiska riket.

---

Läst

—I mitten av november släpptes »System Collapse«, den senaste boken i Martha Wells serie om Murderbot, en säkerhetsrobot som blir självmedveten och får fri vilja efter att ha hackat sig själv. »System Collapse« är absolut inte boken du borde börja med i Wells serie – det är till och med en av de sämre böckerna – men om du uppskattar science fiction-litteratur är berättelserna om Murderbot bland det bästa du kunnat läsa de senaste fem åren. Med bladvändarspänning lyckas Wells fånga vad det är vi brottas med när det kommer till att vara människa genom att gestalta Murderbots insikter och iakttagelser om existensen. Det är en bokserie om funktionsvariation, intelligens, empati men även om intergalaktiska rymdföretag, hänsynslöshet och utomjordiska monster. Den första delen i serien, »All Systems Red«, är blott 144 sidor så du har egentligen ingen ursäkt att inte börja där.

—Det känns som att det finns ett kaninhål att bege sig ned i genom den här historien om fjolårets kinesiska månkrasch och dess mystiska innehåll.