Läst
—Den mest tankeväckande bok jag läst om vår samtid under 2023 är 17 år gammal och skriven av en biolog vid namn Peter Watts. »Blindsight« är en på många vis udda first contact-berättelse om hur den framtida mänskliga civilisationen beger sig ut i världsrymden för att undersöka det första tecknet på intellegent liv utanför vår planet. Det är en bok som introducerar och utforksar en rad olika tankeväckande och suggestiva idéer och koncept men som ligger allra störst tonvikt runt frågor om det biologiska medvetandet. I boken presenteras det filosofiska tankeexperimentet som kallas Det kinesiska rummet som en central utgångspunkt. Experimentet går ut på att en person är instängd i ett rum utan kontakt med omgivningen. I rummet får hen återkommande ett antal symboler och regler för hur symbolerna ska sättas samman och kan på så vis sammanföra symbolerna utan att ha någon aning om vad de betyder. Den ursprungliga idén är att illustrera hur intelligens, medvetande och logik inte behöver vara sammanlänkande. Det kinesiska rummet har exempelvis beskrivits som en kritik av Turingtestet eftersom det tydliggör hur man med hjälp av rätt regler kan sätta samman mönster som skapar mening helt utan någon kännedom om denna mening. Men den mest kvardröjande tanken som »Blindsight« väckte hos mig handlar inte om artificiella intelligenser eller datorsystem utan om hur otroligt skör vårt eget grepp om verkligheten faktiskt är. Hur vi i en tid av desinformation, påverksanskampanjer, fake news och slarvigt summerad sociala medier-information själva befinner oss i ett slags kinesiskt rum. Redo att efter bästa förmåga hitta hur symbolerna hänger samman men med en lågintensiv panikartad oförmåga att greppa en oöverblickbar helhet.
—Den här följetongen på Twitter om jakten på en försvunnen låt från ett gammalt avsnitt av »The X-Files« är på samma gång spännande detektivarbete och rörande upprättelse.
—The Guardian har gjort ett kuriöst och intressant reportage om något som ligger mig mycket varmt om hjärtat: chips. Journalisten Amelia Tait undersöker hur olika chipssmaker utvecklas och varierar över nationsgränserna med den illustrativa ingressfrågan: varför kan jag köpa chips med lasagne-smak i Thailand men inte i Italien?
—Journalisten Mags Colvett postade en bisarr upptäckt på Bluesky nyligen om hur dem försökte hitta en seriestrip från Nancy med citatet "they pay me in woims" – där "woims" alltså är en fonetisk omskrivning av "worms". Colvett snubblade istället över en oerhört märklig artikel – antagligen genererad av en ai som något slags sökordsoptimerat klickfiske – om "woims" som betalningsform.
Sett
—"I'm a useless man" vrålar Ethan Hawke i desperation i »Mr. Robot«-skaparen Sam Esmails långfilmsdebut, »Leave the World Behind« (som nu finns på Netflix). Det är en replik som på många vis summerar både filmens svaghet och styrka. Å ena sidan genom att hänfalla åt ett stundtals övertydligt manus där filmens huvudpersoner känner sig tvingade att artikulera det de redan porträtterat med önskvärd tydlighet. Å den andra är det ett uttryck för en Jordan Peelesk samhällssatir om en västerländsk medelklass som helt och hållit låtit skygglapparna omsluta synfältet och isolerat sig distansfyllda kärnfamiljskonstellationer. Där är »Leave the World Behind« en intressant kommentar, inte om våra bristande förberedelser inför katastrofen utan framförallt om vår avsaknad av samhörighet och gemenskap.
—Den 30 november dog sångaren och låtskrivaren Shane MacGowan. När han begravdes i veckan var det ceremoni som dominerades av hans musikaliska arv. En av de mest rörande scenerna utspelade sig när Lisa O'Neill och Glen Hansard framförde »Fairytale of New York« tillsammans med The Pogues framför MacGowans kista i flätad korg.
Hört
—Jag fortsätter tjata om historiepodden The Rest is History som de senaste veckorna haft en mycket intressant serie avsnitt om John F. Kennedy och mordet på honom.