Läst
—Det känns som att vi redan står med olika think pieces om ChatGPT upp till nästippen och få ämnen har lika fort kommit att kännas både uttömda och tankeväckande. En text som sticker ut i ämnet är science fiction-författaren Ted Chiangs essä i The New Yorker om hur vi stirrat oss blinda på de nya artificiellt intelligenta textverktygens förmåga att låta som människor att vi glömt prata om deras relation till fakta och innehåll. Det är ett resonemang som på många vis för tankarna till det klassiska turingtestet där en maskin bedöms inneha ett slags mänsklig intelligens om en människa är inkapabel att avgöra om det är en maskin eller en människa hen pratar med. I ljuset av Chiangs tankar blir det tydligt att språk och intelligens inte är ekvivalenta utan att språket snarare är en process för att uttrycka på våra mänskliga idéer. Där blir ChatGPT istället en representation av vad andra redan tänkt, snarare än en process för att närma sig det unika i en ny tanke.
—Jag väntar fortfarande på fortsättningen i den här följetongen om Lunds universitets Google Drive-servrar och om studenten som på egen hand tog upp 120 terabyte serverutrymme. Om någon vet vem det var är jag väldigt intresserad av att komma i kontakt med hen. Anonymitet utlovas givetvis.
Sett
—De senaste två avsnitten av »The Last of Us« har ett antagonistproblem som är symptomatiskt för hur manusförfattare ofta både vill ha moralkakan och äta den. Melanie Lynskeys insats som Kansas Citys egen separatistledare Kathleen har varit oerhört stark men i en ansats av att försöka nyansera hennes drivkrafter har serien i praktiken lyckats göra det motsatta. Kathleens berättelse har istället kommit farligt nära en trop där en antagonist på dåligt underbyggda grunder måste göra hemska saker för att understryka hur hen befinner sig på fel sida av en moralisk skiljelinje. I Kathleens fall är det tydligt hur hon lett en folkrörelse mot det fascistoida Fedra men nu enbart drivs av jakten efter Henry som fått Kathleens bror mördad. Det är en karaktärsutveckling som åker slalom för att passa vad »The Last of Us« berättelse behöver för att skapa ett hot för våra huvudpersoner. Som å ena sidan vill porträttera en rollfigur med förmågan att leda och stå upp mot förtryck men å den andra gärna vill mörda tonåringar och offra livet på barn för att stilla sin egen blodtörst. Detta hade kanske inte varit något större problem om det inte vore en del i ett större mönster som bland annat togs upp i Journalen vecka 50, nämligen att alla karaktärer som sätter sig upp mot förtryck förr eller senare måste begå helt orimliga omoraliska handlingar för att belysa att deras ideologiska övertygelse i grunden inte var bättre än förtryckarnas. För en serie med »The Last of Us« ambitionsnivå känns det lite trött att gå i den fällan. Att förvandla Kathleen till ett slags motsvarighet till Julianne Moores President Coin i »The Hunger Games« som direkt efter motståndsrörelsens maktövertagande utannonserar nya hungerspel för att straffa den tidigare förtryckande överklassen. För en gångs skull vore det intressant med en bred amerikansk berättelse som vågar porträttera progressiva idéer utan moraliska abrovinker.
Hört
—Ifjol släppte HBO en dramatisering av den amerikanska journalisten Jake Adelsteins självbiografi om hans arbete som krimreporter i Tokyo och hans bevakning av yakuzan. Det landade i en ganska ljummen tre-av-fem-historia men desto bättre är då Adelsteins senaste podcast, »The Evaporated: Gone with the Gods«. Här berättas historien om hur Adelsteins revisor försvunnit spårlöst och om en intressant skuggsida av det japanska samhället.
—Veckans stora musikaliska händelse var på många sätt Rihannas halvtidskonsert under super bowl. Det var fint att se ännu ett kulturellt lägereldsevent som ledde till kvalitetsdiskussioner snarare än något annat men den senaste helgen innehöll faktiskt ett musikaliskt framförande som var minst lika mäktigt. Nämligen när Michael McDonald och Take 6 sjöng The Beach Boys »Don't Worry Baby« i något slags green room.
Här är lundastudent med mycket data iaf:
https://www.lundagard.se/2023/02/10/han-tog-ensam-upp-5-000-gigabyte-av-lus-data-jag-har-allt-mojligt-skit/