Sett
—Det har varit mycket gnäll på den senaste säsongen av »True Detective«. Kultursidor har klagat på övernaturliga inslag, andra har kritiserat dåliga specialeffekter och en liten patetisk minoritet har hatat på att serien styrs av en kvinna. Jag minns inte när senast en tv-serie omtalades med så många olika infallsvinklar och så blandade åsikter och någonstans vittnar väl det å ena sidan om hur kriminaldramats samlande kraft fortfarande är stark och å den andra om hur »True Detectives« fjärde säsong skavde för väldigt många. Det kanske tydligaste problemet som showrunnern Issa López berättelse dras med är konflikten mellan världsbygge och plot. Balansen mellan att veckla ut en värld av småstadsrelationer, karga mörka landskap och mysticism och samtidigt berätta en mordgåta med framåtskridande handling har minst sagt krängt åt alla möjliga håll under säsongens sex avsnitt. Här är det framförallt tydligt hur berättelsen ofta fått stå åt sidan för världen. Saker avslöjas av att en rollfigur plötsligt sitter i en bil och avmätt berättar om något från det förflutna, inte genom polisarbete eller att dramaturgiska knutar knyts upp. Kanske är det symptomatiskt för vår tid att det i ett manus är viktigare att vårda arvet från en franchise – och kasta in några slappa repliker, referenser eller figurer som är blinkningar till publiken som helt frikopplade från handlingen – än att undvika en smärtsam stapling av deus ex machina-ögonblick. För »True Detectives« problem handlar inte om mysticism, karaktärsporträtt eller specialeffekter, utan om en otillfredställande dramaturgi.
Läst
—Det kallas »Nightshade«, verktyget som ska hjälpa bildmakare, konstnärer och designers att försvåra att deras alster sugs på och exploateras av AI-verktyg. Och någonstans är det fascinerande att ett slags separatism redan växer fram som går ut på att förgifta källan för ny teknik.
Hört
—Aftonbladet Kulturs utmärkta samtalsprogram »Cafe Bambino« finns nu glädjande som podd. I det näst senaste avsnittet hade programledarna Tone Schunnesson och Karin Pettersson ett intressant samtal om vad algotritmer gör med vår upplevelse av internet och förståelse av världen – ett ämne som även vidrördes i senaste avsnittet av Odpod. Ju mer jag tänkt på ämnet desto mer har jag landat i tron att det finns ett problem i utgångspunkten att ha något slags förväntning på vad man kan vänta sig av algoritmer. Att vi mer måste förstå de sociala mediernas algoritmer utifrån en idé om nyttomaximering. Inte för oss som "användare" utan snarare utifrån att "användaren" är produkten. Algoritmen måste ses som ett verktyg för att göra dig till en skötsam "användare" som levererar dina interaktioner och din tittartid, helt enkelt gör dig till en bidragande, nyttig och lönsam del av en internettjänst. Vad vi behöver är med andra ord inte att lära oss nya beteenden i hur vi använder internet, utan bättre algoritmer, byggda på andra principer än lönsamhet.