En teoretiskt rätt bra människa
ChatGPT 4 klarar inträdesprovet till det amerikanska advokatsamfundet. Inte nog med det, den är så pass intelligent den placerar sig bland de 10% med bäst resultat. Jag vet inte hur många texter och poddar jag läst och hört reproducera dessa uppgifter om ChatGPT:s senaste version under den gångna veckan. Och av någon anledning är den starkaste reaktionen GPT4 väcker en axelryckning. Det är svårt att häpnas över de språkmodellerade chattrobotarna som utmålas som den artificiella intelligensens största genombrott någonsin.
När ChatGPT lanserades i vintras stod det snabbt klart att just begreppet artificiell intelligens med största sannolikhet kommer bli ett av 2023 års mest diskuterade. Det beskrevs som att vi nu stod inför en ny gryning. En tidsera då allt vi känner till skulle omdanas. Sen kom mest en lavin av skärmavbilder på hur ChatGPT skrev helt okej mejlsvar, lurades att missförstå olika koncept eller misslyckades med att besvara logiska problem. Den var, visade det sig, som en ganska inkompetent killgissare. Nyhetens behag lämnade ganska snart eftersmaken av en gäspning.
Att utvecklaren OpenAI bara några månader efter ChatGPT:s lansering redan sjösätter en ny mer avancerad version är på ett plan givetvis imponerande. Och jag är väl införstådd att saker kan börja hända ännu snabbare så fort man lyckas lära chattboten träna andra chattbotar men det finns ett inbyggt problem i den nya ai-teknikens uppblåsta tongångar. Att så länge den artificiella intelligensen på sin höjd gör en halvokej imitation av vad en människa klarar av på ett teoretiskt plan så är den inte mer än en väldigt väldresserad apa vid ett tangentbord.
Att ChatGPT 4 klarar juristprov eller kan skriva dikter på olika versmått innebär nämligen bara att den nästan kan göra det vi klarar av att göra, om än ganska bra och väldigt fort. På ett arbetsmarknadsplan finns givetvis en rad implikationer, implikationer som exempelvis togs upp i Journalen vecka 8. Men det är samtidigt svårt att komma ifrån att den moderna ai-boten på sin höjd är en kalkylator för text. Som har fel lite då och då. Och styrs av arbiträra regler och etiska bedömningar.
På ett rent teknologiskt plan fattas en ytterst avgörande aspekt i visionen av vad den artificiella intelligensen kommer att innebära för mänskligheten: nämligen förmågan att trancendera den mänskliga intelligensen. Att genom artificiell teknik ta oss bortom vad den mänskliga hjärnan är kapabel till. Och här tycks en inbyggd begränsning i hela den så omhuldade språkbotens konstruktion helt och hållet undgå de som sjunger den nya teknikens lov.
Nämligen att den nya ai:n uteslutande är ett system tränat på texter och system skapade av andra människor. Den är på sin höjd en efterapning som lyckas imitera den högsta percentilen av oss. Och så fort det cirkusnumret utförts en gång upphör det ganska snabbt att imponera. Det är givetvis fullt naturligt att fascineras av den nya teknologins möjligheter men minst lika viktigt att inse dess begränsningar. Att se den artificiella verkligheten för vad den är. Annars framstår det ganska snart som en smula överdrivet att det kollektiva vi:et blir så förundrade och imponerade av att ett datorprogram lyckas utföra en uppgift det är utvecklat att göra. Även om den uppgiften är att försöka skriva som oss.
Sett
—I ljuset av tv-serien »The Last of Us« är Bob Hoskins insikt om sin rollprestation som Super Mario en fin liten påminnelse om ödmjukare tider inför tv-spelens kulturella status.
—Ibland behöver internet inte vara mer än en samling roterande mackor.
Läst
Hört
—När det mesta förändras finns trygghet att finna i att artisten M83 i nådens år 2023 låter ganska precis som han alltid har låtit.
Jag tror mycket av det som gör att många rycker på axlarna och är måttligt imponerade ligger i förväntningar.
Det sker otroligt mycket, oerhört snabbt nu. Men ingenting är ju magi även om många vill tro det eller förväntar sig det. Precis som vi lär oss av varandra, gör AIn det. Och när vi konstant fortsätter att lyfta de lite löjliga lol:sen (cirkusakterna) så har vi fortfarande en tröskel att komma över.
Även om AI är långt ifrån perfekt eller klart – något som OpenAI vdn är väldigt tydlig och öppen med i Lex Fridmans senaste podd som exempel – har teknikerna tagit stora steg och möjliggjort massor av saker redan. Saker som det inte pratas om lika högt i flödena (för vem vill inte se ännu en knasig bild på en sjöjungfru i rymden med tolv fingrar).
Det jag är mest imponerad över just nu är verktygen för att gå från prat till text (exempelvis via Whisper). De är sjukt bra på att transkribera och översätta. Och tänk hur det kan öka tillgängligheten på webben, när det är så enkelt att skapa undertexter till video eller transkribera en podd. Det är annars manuellt tröttsamt och oinspirerat arbete som de flesta skiter blankt i. Men nu blir det tillgängligt och möjligt. Det gynnar massor av människor. Megabra!
Men, nu är jag nyfiken Tobias: vad har du använt AI till som du har tyckt varit användbart?