Vecka 16

Post-filmstjärnor, parapsykologi och eat the rich-kitsch

Läst

—Filmregissören Joe Russo gav sig ut på styva linan under ett panelsamtal på den skotska filmfestivalen Sands förra veckan. I en diskussion som kretsade runt streaming och dokumentärfilm menade Russo att en bidragande orsak till att aktörer som Netflix plötsligt börjat betala mer för produktioner i dokumentärgenren hänger ihop med att non-ficition-berättelser har en större attraktionskraft idag när stora filmstjärnor inte längre lockar tittare eller biopublik. (Med undantag för Tom Cruise.) Det är en iakttagelse som även tangerar ett slags förhållningssätt i spelfilm där exempelvis Russo själv ridit på Marvels varumärke och varumärkesigenkänning snarare än stora filmstjärnor eller starka berättelser. Och kanske är det logiska nästa steget för den här typen av berättelser just den typen filmer där varumärket i sig spelar huvudrollen. Journalen noterade nyligen hur personifieringen av brands intagit vita duken med Ben Afflecks Nike-film, »Air«, men även andra aktuella filmer som »Tetris«, »BlackBerry« och »Barbie« tar tillrättalagd reklamstorytelling till den stora och lilla skärmen. Historiskt sett har filmstjärnan varit en produkt, 2023 är istället produkten filmstjärnan.

—Man är ju svag för David mot Goliat-berättelser, speciellt om Goliat är den utsugande hasardspelindustrin. Därför är det här reportaget i Bloomberg om en kroatisk fysiker under alisaet Niko Tosa som dragit in miljoner genom att utnyttja sannolikhetslära i roulette smått otroligt.

---

Sett

—Mark Mylods »The Menu« är på många vis en underhållande liten bisarr thriller om ett gäng osympatiska människor som gör ett lika osympatiskt restaurangbesök. Det är samtidigt svårt att låta bli att känna hur en amerikansk ”eat the rich”-retorik här förvandlats till ett slags tondöv kitsch. Visst är det på ett plan tillfredställande att se världsfrånvända priviligierade människor svettas men det blir på samma gång ganska uddlöst när dessa rollfigurer mest känns som lövtunna Joakin von Anka-figurer.

---

Hört

—Podcasten World’s greatst con är på många vis en mediokerpodd som tar fasta på ett överdrivet amerikanskt dokumentärberättande där varje intervjuperson är beredd att gödsla med superlativ för att få vilket ögonblick som helst att framstå som historiskt avgörande. Det hindrar dock inte den senaste säsongen från att vara oemotståndlig i sin berättelse om den amerikanska militärens projekt inom parapsykologi under kalla kriget.