Hört
—2012 publicerade Youtube ett inlägg på sin officiella blogg med rubriken "Why we focus on watch time". Budskapet var simpelt, videotjänstens algoritm skulle nu premiera klipp som folk tittat på under ett längre tidsspann snarare än klipp som många hade klickat på. Ungefär samtidigt började det digitala klimatet föda en allt bredare diskussion om tid som handelsvara. "Vi lever i en tidsekonomi" basunerade kolumnister och tyckare i allehanda mediala megafoner. Frågan är om inte det ekonomiska förhållandet i människors internetkonsumtion håller på att skifta, om tidsekonomins era är förbi. I det senaste avsnittet av podcasten The Ezra Klein Show diskuterar programledaren och författaren Chris Hayes sin kommande bok »The Sirens' Call: How Attention Became the World's Most Endangered Resource«. Hayes menar att de stora techbolagens och de sociala mediernas största mål är att utvinna sina användares mest värdefulla resurs: vår uppmärksamhet. Och hur detta banat väg för en teknologisk utveckling som är utformad att utnyttja våra mest basala drifter. Det är ett perspektiv som även tydliggörs av internets kanske allra mest inflytelserika konkurrensförhållande, kampen om följarna. I medieteoretikern Andrey Miroshnichenkos bok »Human as media« argumenterar Miroshnichenko för hur sociala medier gjort över fyra miljarder människor till författare. Alltså till utgivare av sina egna alster i form av texter, bilder och videoklipp. Det är ett faktum som i bästa fall kan ses som en nobel utveckling, ett realiserande av ett slags liberal demokratis utopi där varje röst kan göra sig hörd. I själva verket borde det vara tydligt för alla hur den här digitala tillvaron på ett ogenomtränligt vis styrs av uppmärksamhetens ekonomi. Om man för enkelhetens skull lånar Bill Gates gamla liknelse där internet blir "ett torg i morgondagens globala by" är det enkelt att föreställa sig vilka röster som hörs på det här torget. Det är sällan rösten som ställer svåra frågor, söker förstå olika sidor i konflikter eller eftersöker djupare förståelser eller sanningar. På torget i morgondagens globala by är det snarare ormoljeförsäljarnas och charlatanernas röster som drar uppmärksamheten till sig. Den som gapar ut att jorden är platt löper större chans att generera engagemang än den som frågar sig vilka konsekvenser ny teknik kan få på det moderna jordbruket. Det som uppstår är ett digitalt klimat där uppmärkasmheten i sig genererar ytterligare uppmärksamhet. Där algoritmernas skevhet styr dina möjligheter att höra andra röster på det digitala torget och där du istället snart översköljs av det högljudda, det spektakulära, det orimliga. Ormoljeförsäljarens möjlighet att låta sin röst höras växer. Fler lyssnare ansluter, de flesta för att de vill höra vilka obsceniteter som kommer kablas ut härnäst, vissa för att de börjar inse att de håller med ormoljeförsäljaren. I det här ledet förljer sedan även traditionella medier. I höstas skrev jag i Journalen om hur kulturjournalistiken blivit influencer-orienterad, hur en personorienterad journalistik konkurrerat ut diskussioner om idéer och verk. Det är på många vis en manifestation av ett digitalt klimat där uppmärksamheten centreras runt internets nya författare. Ormoljeförsäljarna dikterar snart det offentliga samtalet i alla led, de blir makthavare, inflytelserika och drar i sin tur än mer uppmärksamhet till sig. Någonstans här börjar retoriken om att världen "är galen" och "ogripbar" bli en naturlig följd. Göteborg-Postens Johan Hilton konstaterade i veckan att "det går inte att sätta ord på hur sjuk världen är". När det senaste decenniet rört sig i en riktning där internets – och därigenom världens – mest extrema och extraordinära röster fått diktera villkoren för hur världen ska beskrivas är det kanske inte konstigt att världen börjar kännas främmande. Någonstans började vi helt enkelt ta ormoljeförsäljaren på allvar när den digitala världen köpte vår uppmärksamhet. Kanske handlar det om naivitet, kanske är det något slags skev sunken cost fallacy.
—Vid årsskiftet släpptes en dokumentär jag gjort för P3 ID om »Minecraft«-skaparen Markus "Notch" Persson.
Läst
—En vän tipsade mig om den här texten från Harpers som publicerades i somras gällande kreativitetens villkor i ett nytt Hollywood. Det är en intressant utforskning av vilka mekanismer som styr utvecklingen i den moderna underhållningsindustrin. Spoiler alert: det är i första hand inte ett intresse att berätta historier.
—Mathias Wåg har skrivit en oerhört insiktsfull text i Flamman om nyliberalismens effekter på den europeiska socialdemokratin.
Sett
—Den urbana utforskaren Shiey har lagt upp ett hisnade klipp där han tar sig in i en suggestiv bunker.