Den artificiella intelligensens diskreta charm
Det finns något på samma gång rörande och dystopiskt över hur vi just nu interagerar med nya former av artificiell intelligens. Under 2022 har en rad olika a.i.-tjänster översköljt sociala medier och demonstrerat hur den moderna tekniken nästan lyckas vara som vi.
I somras visades enorma mängder upp där bildtjänster som Dall-E och liknande presenterade förvridna ansikten och komiska varianter på saker som "Kermit the frog painted by Munch". Just nu fylls Twitter av liknande resultat från ChatGPT som skriver tomma Seinfeld-scener eller inte lyckas lösa logiska problem.
Det finns en klappa på huvudet-inställning här som är märkligt betryggande. Vi kan tillsammans fnissa gott åt hur den artificiella intelligensen kämpar på, gör så gott den kan men mest får ut sig barnsliga försök när den går oss till mötes. Hoten om att den nya tekniken en dag kommer ersätta olika arbetsstyrkor kan bortses från, ett år till.
Samtidigt med allt detta presenterades i veckan undersökningen »Svenska Folket och AI«, som gjorts av analys- och kommunikationsbyrån Insight Intelligence, i samarbete med Postnord och Bolagsverket, samt Lunds och Göteborgs universitet. I undersökningen framgår att vi blir allt mer positiva till att använda chatbotar. 46% av de tillfrågade som kan tänka sig att använda en chatbot säger att de dessutom föredrar chatboten framför en människa. I samma undersökningen uppger 68%, naivt kanske, att de aldrig skulle kunna utveckla känslor för en artificiell intelligens.
Frågan är om det är vi som lär a.i.:n hur man är som oss, eller om det är a.i.:n som lär oss hur vi ska anpassa oss efter den.
Sett
—Den andra säsongen av »The White Lotus« kommer inte riktigt i närheten av den första men mitt det tredje avsnittet kommer en av årets bästa repliker av karaktären Bert.
”They used to respect the old. Now we’re just reminders of an offensive past everyone wants to forget.”
—Jag vill dra tillbaka mitt tips från förra veckan om Netflix-serien »1899«. När det var dags att knyta ihop säcken föll hela berättelsen ihop som ett korthus. Detsamma kan nog även sägas om den i övrigt ganska välgjorda adaptionen av William Gibsons »The Peripheral« på Amazon Prime. Vilket stärker mig i övertygelsen att vi blir allt sämre på att knyta ihop säckar i populärkulturen.
Läst
—Det är speciella tider i Hollywood. Warner Bros är i full fart med att helt göra om hur de ska behandla sitt filmuniversum runt seriefigurerna från DC. Extended universe-ambitionerna som inspirerades av Marvels storhetsdagar lär vara förbi och Zack Snyders “Znyderverse” lär släckas för gott. Mitt i allt detta står Dwayne The Rock Johnson, aktuell som DC-figuren Black Adam i filmen med samma namn, en film som nu inte lär få någon uppföljare. Så vad gör The Rock? Twittrar, stolt som en tupp, inte om »Black Adams« fina kritik, inte om fansens längtan efter mer Black Adam och inte om hur många som sett filmen på bio utan om… »Black Adams« vinstmarginaler, komplett med bekräftade uppgifter från filmens finansiärer. I en värld där några biorekord antagligen aldrig mer kommer att slås är kanske detta den nya verkligheten. Där filmstjärnor får slå sig för bröstet över att man är vinstdrivande.
Hört
—Podden Forum måste vara den bästa nya svenska podden för året. Varannan vecka diskuterar kulturjournalisterna Myrna Lorentzson och Saga Cavallin en bok de läst. Nästan alltid med bra infallsvinklar, roliga tankar och lagom förutsägbara åsikter.
—Weyes Bloods nya album »And in the Darkness, Hearts Aglow« är précis den mjuka 70-talsosande pop december 2022 behöver.
Bra brev som vanligt. Extra tack till tipset om Weyes Blood (hade helt missat att hon släppt nytt) och podden Forum.
Gillar du inte ens 1899 med vetskapen om att skaparna har planerat för en story arc på tre säsonger, precis som Dark?