Problemet med en serie som 1899 är att den i och med den första säsongen gjort klart att vi som tittar, precis som seriens huvudpersoner, inte kan lita på vad vi ser och därför inte får några faktiska incitament för att bry oss om dramat. Ska de livrädda passagerarna klara sig ombord på skeppet? Spelar ingen roll, skeppet är inte på riktigt. Och när den här typen av osäkerhet har introducerats så är lite grann den dramaturgiska potentialen, utöver en förväntan om att få veta "sanningen", förbrukad.
Men nu har vi ju ett annat skepp att fokusera på: rymdskeppet. Även om just berättelsen med simulation och rymdresa känns lite gjord, är jag ändå nyfiken på Ciaran och hans motiv. Det finns flera frågor som behöver sina svar. Och förhoppningsvis flera lager på löken.
För egen del tycker jag mycket om stämningen och mystiken. Den får mig att bli inspirerad! Och det är alltid härligt.
Bra brev som vanligt. Extra tack till tipset om Weyes Blood (hade helt missat att hon släppt nytt) och podden Forum.
Gillar du inte ens 1899 med vetskapen om att skaparna har planerat för en story arc på tre säsonger, precis som Dark?
Problemet med en serie som 1899 är att den i och med den första säsongen gjort klart att vi som tittar, precis som seriens huvudpersoner, inte kan lita på vad vi ser och därför inte får några faktiska incitament för att bry oss om dramat. Ska de livrädda passagerarna klara sig ombord på skeppet? Spelar ingen roll, skeppet är inte på riktigt. Och när den här typen av osäkerhet har introducerats så är lite grann den dramaturgiska potentialen, utöver en förväntan om att få veta "sanningen", förbrukad.
Men nu har vi ju ett annat skepp att fokusera på: rymdskeppet. Även om just berättelsen med simulation och rymdresa känns lite gjord, är jag ändå nyfiken på Ciaran och hans motiv. Det finns flera frågor som behöver sina svar. Och förhoppningsvis flera lager på löken.
För egen del tycker jag mycket om stämningen och mystiken. Den får mig att bli inspirerad! Och det är alltid härligt.