Sett
—Det finns en scen i SkyShowtimes nytappning av spionthrillern »The Day of the Jackal« där yrkesmördaren tillika seriens titel och huvudperson krockar med en lastbil på en påfart till en motorväg utanför Paris. En ursinnig lastbilschaufför vinkar snabbt till sig en passerande polisbil. Hur sjutton ska vår huvudperson med vapen i bakluckan ta sig ur detta? Det är frågan manusförfattarna verkar vilja att vi i publiken ska ställa oss. När Schakalen kallblodigt sätter en kula i huvudet på både lastbilschauffören och polisen, sätter sig i bilen och åker därifrån är antagligen inte en enda tittare förvånad. Vad som däremot är förvånande är hur scenen i sig helt och hållet saknar bäring på seriens fortsatta händelseutveckling. Ingen övervakningskamera verkar ha fångat det som hänt, inte ett enda vittne längs motorvägen har lagt märke till något. Allt är bara spänning för spänningens skull. Ett dramaturgiskt vattentrampande helt utan finess. »The Day of the Jackal« är fylld av den typen av sekvenser. Fartfyllda actionscener, uppbyggda konflikter och laddade replikskiften som är helt och hållet befriade från realism eller tydlig betydelse för den övergripande handlingen. Det gör berättelsen om en imponerande handlingskraftig yrkesmördare med världspolitiken i sina händer till en förvånansvärt irrelevant historia. En tv-serie som utger sig för att vara på allvar men framförallt hänfaller och tvåloperans vattentrampande berättarteknik.
—Youtube-kanalen CinemaStix har gjort ett lyckat och roligt tankeexperiment om hur den första filmen i serien om Jason Bourne hade fungerat om den helt och hållet berättades utifrån ett isolerat perspektiv.
Läst
—På tal om hur sociala medier gjort den moderna ormoljeförsäljaren till den agendasättande rösten i det globala mediaklimatet så har The Observer en mycket genomtänkt text om den nya digitala världsordningen. Det är en text som även understryker vikten av att inte gå bort sig i de rökidåer av åsikter och utspel som genomsyrar det samtida internet. Att helt enkelt söka sig bortom dumma rubriker och istället försöka förstå vad som egentligen pågår i den ofta omvälvande snabba samhällsutvecklingen.
—Sportfesten Super Bowl står för dörren och utöver nachosförsäljare och Swifties så gnuggar även västvärldens reklamare händerna. Den nästan fyra timmar långa tv-sändningen är traditionsenligt kantad av världshistoriens mest påkostade reklamfilmer – och därmed även något slags väderleksrapport över vartåt marknadsvindarna blåser. Att hamburgerkedjan Carl's Jr. i år kör en reklamfilm med en bikinimodell för första gången på åtta år vittnar onekligen om någon form av vändning i det amerikanska kommersiella landskapet. Annars lär årets stora trend vara AI, på gott, men kanske framförallt ont. I en tid då Google exempelvis backat på löftet att deras AI-teknik inte ska användas till vapenutveckling är nog säljigt storytelling-snömos om den artificiella intelligensens framtidslöften på många vis det sista vi behöver. Att Google dessutom redan fått erkänna att de har varit tvungna att ändra i sin Super Bowl-spot eftersom deras AI-verktyg spottat ut felaktigheter är kanske den perfekta illustrationen av hur det som paraderas i paushålen under NFL-finalen framförallt är kejsarens nya kläder.
Hört
—Nytt avsnitt av odpod ute om techoligarker, Torinoskalan och reality-tv.